Från unga år har jag varit intresserad av att fotografera, med småbildskamera, senare bättre begagnad med objektiv då mest diabilder.
Sitta och titta på bilder, som förstorats upp på en vit duk, var ett nöje.
Så kom digitalkameran, nu kunde man ta många bilder, sitta hemma och gallra bort de som inte var så lyckade.
Överföra till dator, lägga upp ett arkiv av bilder man ville spara.
Det har blivit många fotografier, mest från mina vandringar såväl här hemma som från fjällen.
I dag har varit en dag, som gjord för fotografering, en dag med strålande sol, tyvärr har det mesta av höstens färgprakt försvunnit, men det finns ändå mycket vackert att se och fotografera.
En vandring på Skuleskogen med kamera hägrar.
Käringbacken ( Skuleskogen) får bli startplats, följer skogsbilväg upp efter Hinnbergets sluttning, förbi Rutstjärn inunder Lillruten, fortsätter ned förbi Hagmyran, korsar Nylandsbäcken för att sedan svänga upp mot Kavelbromyran.
Svänger så småningom upp mot Bodberget och Rödmossamyran.
Bodberget ger fin utsikt, här kan man se ut över Skulesjön, Näske krog, Norum, Gärden, Bräcke, det blir några fina bilder från toppen Bodberget.
Korsar Rödmossamyran tar stigning upp mot Nylandsberget, nu ännu bättre utsikt.
Köpmanholmen och i fjärran Hålviken, mot söder och väster skog och berg så långt ögat når.
Kurs sydväst, genom riktig trollskog, mellan stammarna skymtar efter ett tag Åksjön, passerar och riktar in mig mot Lillrutenstugan.
En liten fikapaus, på en bergknalle, i lä och där solen ger lite värme, där blir skönt att sitta med en kopp kaffe, en korvmacka, lyssna till hur vinden rumsterar om med de omgivande trädens grenar, övrigt är allt tyst, njutningsfullt.
Håller kursen bra, Lidbommyrans norra spets, och så stugan som möter strax därefter.
Några andra vandrare har hittat till stugan, en värmande eld välkomnar, en liten pratstund vandrare emellan, trevligt att träffa gelikar i skogen.
Min kurs blir nu tillbaka mot Rutstjärn och bilen, vandringen mot Rutstjärn i blötaste laget, tur att mina kära vandrar kängor är med, vattnet har ingen chans, torr om fötterna trots vatten in på halva skaftet, dom är goa vandrarkängorna.
Det blev en dryg vandring, delvis skogsbilväg men övervägande obanad terräng, men det är det jag gillar allra mest.
Det blev även, i mitt tycke, några bra bilder över vår vackra Höga kust, hade väl räknat med att kunna ta mig ännu längre ut mot kusten, få ett bildsvep ut mot skärgården, men sträckan var nog så lång, det får bli en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar