Balesuddens naturreservat.

Vilken underbar natur vi har, inom vår Höga Kust, Balesuddens naturreservat som exempel.

Känner för en vandring inom området, då inte bara efter led, utan fri vandring dit lusten faller på.

Följ med på en liten söndagsutflykt.

Hålviken får bli utgångspunkt, vi följer leden först, bort mot Täcksviken, korsar Täcksvik bäcken, fortsätter upp mot Täckvik Kläppen.

Härifrån fri vandring, svänger norr, riktning Bergom, försöker hålla kurs mellan bergknallarna.

Gå i dalgångarna, riskfullt uppe på berg, halt på mossklädd sten efter det regn som varit, vi riskerar inget.
Det blir inga bilder med utsikt.

Bort genom skogen, för att så småningom korsa Sågbäcken, mot skogsbilväg strax bortom. Passera ett område, där det tydligen varit en liten skogsbrand för ett antal år sedan, svartbrända furustammar tyder på detta.

Lite lätt vandring ett tag, vi följer skogsbilväg upp mot Stormyran inunder Stormyrberget bort mot Bäcks fäbodar.

Flera Järpkullar har sitt visste efter bäcken, uppflyg här och var, trevlig liten gråfågel där den seglar i väg ett stycke, för att gömma sig, med en liten vissling.

Vid Stormyran en jakstuga, fint placerad med utsikt över myrmarken, står fint till för observation av älg, eller vårens Orr och Tjäderspel.

Bortom Stormyran, tar vi västlig kurs, mot Hålviksbäcken, att sedan följa bäcken ned mot Hålviken och startplatsen.

I regel brukar det oftast finnas stig, efter en bäck, men vi har otur, närapå oframkomligt, dessutom har Bäver varit i farten, avverkat och byggt dammar i bäcken.

Efter klättring upp och ned i en massa små dalgångar, tillflöden till Hålviksbäcken, är vi ändock så småningom framme vid utgångspunkten.

En koll på kartan, efter hemkomst, kan vi konstatera att om vi korsat Hålviksbäcken på den plats där vi kom fram, efter att ha vandrat från Stormyran, har vi haft en betydligt enklare väg ned till Hålviken.

Tjusningen med en vandring, är dock, att inte veta hur framkomlighet och natur är under vandringen. Strapatsen stärker självkänslan.

Visst var det en härlig vandring, skönt med en varm dusch och en kaffe tår efter hemkomsten.

På jakt med kamera.

Från unga år har jag varit intresserad av att fotografera, med småbildskamera, senare bättre begagnad med objektiv då mest diabilder.

Sitta och titta på bilder, som förstorats upp på en vit duk, var ett nöje.

Så kom digitalkameran, nu kunde man ta många bilder, sitta hemma och gallra bort de som inte var så lyckade.

Överföra till dator, lägga upp ett arkiv av bilder man ville spara.

Det har blivit många fotografier, mest från mina vandringar såväl här hemma som från fjällen.

I dag har varit en dag, som gjord för fotografering, en dag med strålande sol, tyvärr har det mesta av höstens färgprakt försvunnit, men det finns ändå mycket vackert att se och fotografera.

En vandring på Skuleskogen med kamera hägrar.

Käringbacken ( Skuleskogen) får bli startplats, följer skogsbilväg upp efter Hinnbergets sluttning, förbi Rutstjärn inunder Lillruten, fortsätter ned förbi Hagmyran, korsar Nylandsbäcken för att sedan svänga upp mot Kavelbromyran.

Svänger så småningom upp mot Bodberget och Rödmossamyran.

Bodberget ger fin utsikt, här kan man se ut över Skulesjön, Näske krog, Norum, Gärden, Bräcke, det blir några fina bilder från toppen Bodberget.

Korsar Rödmossamyran tar stigning upp mot Nylandsberget, nu ännu bättre utsikt.

Köpmanholmen och i fjärran Hålviken, mot söder och väster skog och berg så långt ögat når.

Kurs sydväst, genom riktig trollskog, mellan stammarna skymtar efter ett tag Åksjön, passerar och riktar in mig mot Lillrutenstugan.

En liten fikapaus, på en bergknalle, i lä och där solen ger lite värme, där blir skönt att sitta med en kopp kaffe, en korvmacka, lyssna till hur vinden rumsterar om med de omgivande trädens grenar, övrigt är allt tyst, njutningsfullt.

Håller kursen bra, Lidbommyrans norra spets, och så stugan som möter strax därefter.

Några andra vandrare har hittat till stugan, en värmande eld välkomnar, en liten pratstund vandrare emellan, trevligt att träffa gelikar i skogen.

Min kurs blir nu tillbaka mot Rutstjärn och bilen, vandringen mot Rutstjärn i blötaste laget, tur att mina kära vandrar kängor är med, vattnet har ingen chans, torr om fötterna trots vatten in på halva skaftet, dom är goa vandrarkängorna.

Det blev en dryg vandring, delvis skogsbilväg men övervägande obanad terräng, men det är det jag gillar allra mest.

Det blev även, i mitt tycke, några bra bilder över vår vackra Höga kust, hade väl räknat med att kunna ta mig ännu längre ut mot kusten, få ett bildsvep ut mot skärgården, men sträckan var nog så lång, det får bli en annan gång.

Vilken härlig höstdag.

Solen strålar, luften hög och klar, vandrarkängorna nere i källaren skickar en telepatisk hälsning, skall vi inte ut på vandring?

En hälsning jag inte kan motstå.

Norumsbodarna, inne på Norums fjällskog, bilar upp, därefter vandring.

Helt ny marker hägrar, först skogsbilväg förbi Norumstjärn, därefter leden ned förbi Abborrtjärn.

Leden, ned mot Nylandsfäbodar, vinterled men även användbar sommartid som vandringsled.

Det har varit köldgrader under natten, Norumstjärn täckt av en tunn ishinna, vattenpussar efter skogsbilvägen isbelagda.

Lövskogen är i det närmaste avlövad, i väntan på vinter och snö.

Passerar Abborrtjärn, delvis isbelagd, bort mot Rödmyran och namnlös tjärn.

Leden angör skogsbilväg, inne på Vibyggerå skogen, skogsbilväg som leder förbi Överdalsbodarna.

Innan jag kommer fram mot bovallen svänger jag upp över Kallkällberget för att så småningom angöra Pålsjön och Sörgällsta fäbodar.

Sörgällsta fäbodar, en naturskön plats, inbjuder till en liten fikarast, en vråk seglar på utbredda vingar över sjön, försvinner i solen innan kameran kommer till skott.

Hemväg, upp förbi Svartkinna, skrå vidare mot Gammbodmyran och Hornvattnet, inunder Trollberget.

En något nordvästlig kurs, bort mot Gärdmyran och åter Rödmyran för att så småningom hamna på vandringsleden jag vandrat.

Nu transportsträcka återvägen, börjar kännas i bena, det blev en lång vandring men ack så underbar.

Söka sig fram i okänd terräng, med höst solen strålande från en klarblå himmel, att få lyssna till den totala tystnaden, endast vindens susande i trädtopparna, något enstaka gråfågeluppflyg, syna spår av skogens klövvilt, fundera hur gamla är spåren?

Bara njuta av den underbara stillheten.

Från toppen av någon bergknalle, se skogar, tjärnar och kanske långt i fjärran någon bebyggelse, vara helt ensam och bara njuta, det är livet.

Trollberget

Abborrtjärn



                                                                   Pikberget vid Pålsjön

                                                                          Svartkinna

                                                                  Namnlöstjärn

Bort mot Trollberget.

Björkåbäck, enligt sägner skall här ha funnits en gammal boplats under den katolska tiden, “ Knut Björkå”, sägnen säger även att denne Knut var kyrkvärd i Nätra och samtida med Kam i Nässjö.

“Knut Björkå” var dock från Skule, men har kanske varit bosatt i Björkåbäck innan Skule.

De första kända nybyggarna, i Björkåbäck var dock från 1750.

Björkåbäck, en lämplig utgångspunkt för en längre vandring.

Vädret inte över sig, mulet, grått, det är så man stöter huvudet i de lägst liggande molnen, sikten lika med noll.

Följer en skogsbilväg i riktning mot Långråberget, korsar Långråbäcken där vägen tar slut.

Tänkte mig kunna se Tollberget väster Pålsjön från där vägen slutar, men dimman är tät, får gå på känn.

Långråberget på skrå, känner av när det är tid att vika öster, mot Trollberget, försöker hålla riktningen där jag tror berget finns.

Verkar finnas bra med tjäder där jag vandrar fram, då och då dånar det till från ett uppflyg.

Så blänker det till, Hornvattnets yta skymtar fram, är nu på västra sidan Trollberget, chansar på klättring upp för att sedan ta mig ned på den östra sidan vidare mot Pålsjön, i stället för att runda berget.

Vägvalet var inte speciellt bra, brant ned, får söka mig i sidled för att kunna ta mig helskinnad ned

Har inte varit ensam att klättra efter bergssidan, en björn har tydligen haft samma tanke, den har nog varit nervösare än jag att ta sig ned, vilket en ordentlig bajs hög, av lös bärkompott visar.

Pålsjön med Sörgällsta fäbodar, en härlig fäbodvall, synd att inte solen skiner vilket scenario det då varit.

Nu är jag på rätt väg, det är bara att rikta in sig mot Björkåbäck, följa stig ned efter Pålsjöbäcken, fram till skogsbilväg, korsa Pålsjöbäcken, där jag från min ungdom har många oförglömliga minnen från fisketurer, och åter till bilen.

Det blev en lite kämpig runda, att vandra på okända marker, när sikten är noll, är inte lätt, gäller att vara skärpt och hålla koll på vart man skall gå, för att hitta.

Skönt ändå att komma åter till utgångspunkten och bilen för färd hemåt.

Hästen runt.

Hösten är en härlig årstid, hög och klar luft, vackra färger i naturen och när solen strålar från en klarblå himmel, då måste man bara ut.
Det är ett tag sedan, jag gjorde en riktig vandring på fjällskogen, alltså inne på skogen vid Hinnsjön och Stor Degersjön.

Återuppliva Hästen skulle sitta bra, startar vandringen strax öster Bryngebodarna i närheten av Långmyran.

Numera är det skogsbilvägar kors och tvärs inne på skogen, det är bara att välja.

Över Långmyran mot Bryngeviken Stor Degersjön.

Följer sedan skogsbilväg, sydost efter Hästens sydvästra bergs brant.

Björnspår, några dagar gamla, tydliga avtryck av björn i gruset, björnen har följt vägen ett bra stycke, försöker med ett foto men svårt att se avtrycken, riktigt spännande.

Fortsätter efter bergskanten och Vibyggerå linan mot Hästtjärn, som vanligt stöter jag på massor av kantareller.

Viker av, upp mot berget, innan Hästtjärn dyker upp, äntrar upp mot krönet, vilken magnifik utsikt, mot sydväst, Stor Degersjöns mäktiga vattenspegel, man ser i fjärran Svartnäs udden och därbortom anas Degersjö.

Mot söder och sydost, skog och berg så långt ögat når, även en liten skymt av Mossavattnet.

Mera mot syd kan man se, Översttjärn, Finnkläppen och Timmerberget, även en liten skymt av väg från Risnäs.

Sluttningen ned mot Hästtjärn, därefter mot Stakamyran och Stor Torsmyran för att så småningom vinkla upp mot Bryngebodarna och åter.

En Tjädertupp lyfter med tunga vingslag när jag korsar Långmyran på hemvägen.

En härlig vandring, en härlig dag och lite spänning blev det med björnspår.

Kantareller

 

Mossavattnet

                                                                 

                                                                    Svartnäsudden